Guldkant på vardagen

Det är konstigt, men jag upplever att det som hänt hände för länge, länge sedan...fast det har bara gått 2½ vecka. Livet börjar så smått komma ifatt mig. Känner mig mer och mer tillfreds med vardagen. Är inte lika orolig att det jag gör med familjen kanske jag gör för sista gången. Det betyder inte att jag inte blivit mer rädd om det vi har tillsammans...jag har blivit mer medveten om den korta tid vi faktiskt har tillsammans och hur viktigt det är att ta tillvara på den tiden. Sätt guldkant på vardagen.

Idag händer det saker. Ska först till hjärnskrynklaren Gudrun. Hon har hjälpt mig otroligt mycket. Tack och lov! Senare idag kommer Sari och pussgurkan Cornelia, 1½ månad. Välkomna! Sen kan vad som helst hända...eller också blir det som vanligt...

Kram på er!   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback