Idag var jag värd ett par nya skor.



Den här veckan var en vecka jag inte sett fram emot, men jag överlevde. Därför var jag värd ett par skor. Har upptäckt att jag är förtjust i ett märke som heter Bullboxer. De här skorna såg jag, provade och när jag skulle betala såg jag att det var ett par Bullboxer. Lite komiskt tycker jag.

Ska gå på Mamma Mia 31 maj och då blir man glad när man i GP läser att...

Musiken gör Mamma Mia! minnesvärd

Mamma Mia!

Okej då. Vi slår väl fast det med en gång, det som alla redan vet, Mamma Mia är en sjuhelsikes musikfest! Glad, sprudlande, lekfull och så färgstark att föreställningen hänger kvar i huvudet länge efteråt. Eller om det är Abbasångerna, de smittande, sköna poppärlor som alla i publiken verkar ha en relation till.
För det är ju inte särskilt konstigt att en musikal som gjort succé i London, New York, Las Vegas, Toronto, Tokyo, Hamburg, Madrid, Moskva och på en rad andra ställen även fungerar bra på "hemmaplan" i Göteborg, inte minst beroende på att Scandinavium är nedkrympt med långa svarta tygsjok som skärmar av hockeyladan och gör den i det närmaste mysig.
För er som eventuellt missat den enkla historien handlar det om 20-åriga Sofie (Nina Lundseie) som i hemlighet bjuder in sina tre möjliga pappor (Reuben Sallmander, Bengt Bauler och Bill Hugg) till sitt bröllop på en liten grekisk ö.
Sofies mamma (Gunilla Backman) får givetvis ett spel och förvecklingarna kan börja. De många "lustiga" vändningarna vrids åt som i vilken friluftsfars som helst, och efter drygt 500 föreställningar i Stockholm är den här ensemblen så grymt sammansvetsad att flera av skämten fastnar i framförandet. Eller i underlivet, nivån är rätt låg emellanåt.
Överlag skulle jag önska att stämningen piskades upp lite tidigare, det finns ett par onödiga transportsträckor i båda akterna. Men när det väl brakar loss ... wow!

Jag har sett den i Stockholm och längtar något vansinningt till 31 maj.

Kram!