Hejdå sonen
Oj, oj,oj...
...så jobbigt.
Vi pratade, i bilen på väg hem, om vilket som kommer kännas mest känslomässigt?
Avskedet eller hemkomsten?
Jag vet...
...det går kanske inte att jämföra.
Men, tänk känslan när vi är på väg för att möta honom efter hans år i USA
Ulla! *ropar*
Tillbaka till nuet
Nu är det fokus på att glädjas med honom
och supporta honom.
Heja, heja!!!
Kan tänka mig att det var jobbigt att ta avsked.
Det är ju ganska långt bort han åker...
Men han kommer säkert få en fin och spännande tid och det kommer säkert att gå bra.
Visst är det tur i alla fall att bl.a. datorn finns och det är lättare och snabbare att kommunicera än det var förr i tiden då man bara kunde skicka vanliga brev.
Plus telefonen också.
Stor Kram
Å jag kan gissa att det är med blandade känslor du tar avsked av din son....men tänka så mycket underbart han får upplev och tiden går fort snart är han hemma igen.../ stor kram till lilla mamma
Jag gillar inte att säga hej då! till någon. Jag föredrar På återseende!.
Gud så jobbigt. Det är inte det lättaste att inte tänka på sina egna känslor i ett sådant läge. Men det måste man nog, bara att lägga locket på. Uhhi
/P
Hej Ulla,
Om du kommer till bokmässan blir jag alltid glad om du hejar på mig. Vi finns i monter D04:04 Anomar förlag. Att träffa sina läsare är det roligaste som finns.
Hälsningar
Ramona Fransson
Fy vad jobbigt!
Men tiden springer nog iväg ska du se och vips är han åter i mammas goa famn!
Kram Lena (cruelladelena)
God morgon! Hoppas sonen trivs kanon! Detta år kommer ble så otroligt spännande för honom.Förstår det måste kännas så tomt! Fy! Men som du säger ...ni får ju glädjas åt honom!
Åh jag förstår att det var jobbigt. Ni planerar inte att åka o hälsa på?
Som ngn skrev här ovan det är mycket lättare att hålla kontakt nuförtiden med möjligheter som MSN m video, mail, bloggar osv
Hänger på heja-ropen jag också! L