Solnedgång
På väg till Helsingfors
Solnedgång
En kväll att minnas
...för dess skönhet
...men även för dess sorg
För exakt fyra månader sen miste mannen sin mamma
...sonen sin farmor
...och jag min svärmor
♥
Vilka härliga bilder på solnedgången.
Skrockfull har jag nog aldrig varit, eller. Okej, jag vill gärna inte länga nycklarna på bordet.
Det där med brunnslocken kom jag ihåg sen jag var barn.
Ha de
//Lena
Mmmmm Ulla så vackert så magiskt..
Vackra bilder, Jag förstår att ni alla känner ett stort tomrum nu. Det är lokal radio jag pysslar med,helt ideellt,bara för det är så kul! Äldre country just nu ,Hank Williams,typ. Och Johnny Cash förstås.(som du kan se på min profilbild). Ha det bra. :)
så himla vackert och så sorgmodigt när man läser dina ord.man säger att tiden läker .men jag håller inte med om det
dina bilder är så ljuvliga
kram
Hej Ulla, nu har jag tittat lite mera på din blogg. Du har många vackra ord och tankar som du uttrycker så fint. Dina foton på himlen är vackra. Ärr lämnar alltid ett märke kvar och vi ska nog inte heller försöka ta bort dem. Jag tänker på din svärmor och det är nästan alltid är svårare för män och pojkar att visa sin sorg. Vi sörjer alla på olika sätt och bara så mycket vi orkar med för stunden. Våra olika känslor som poppar upp, det är bra att det pyser lite här och där. Jag hade en sådan tur när jag genom jobbet fick gå en 5 poängs utbildning. I ett udda ämne "Att möta sorg" Jag jobbade då som broutredare och alla deltagare jobbade på något sätt med sorg. Polisen, präster, diakoner, sjukvården, begravningsbyråar etc. Vilken godispåse av samlad kunskap jag fick när jag själv inte hade bearbetat min cancer. Föreläsare och litteratur. Oväntad hjälp, men en kunskap som jag förvaltar väl och gärna delar med mig av. /Margareta
wow va härliga bilder,
sov gott min bloggvän
Jag beklagar sorgen!