Så många tankar
så har jag kommit fram till att jag måste bestämma mig för...
om jag ska fortsätta titta i min "ryggsäck" eller...
...om jag är nöjd med det jag upptäckt och jobbat med
Jag har alltid vetat att det vi har med oss från våra yngre år
spelar stor roll i hur vi blir som vuxna...
(ni vet... trasiga leksaker och en brandgul bil)
...men nu har jag verkligen förstått, i samband med mina samtal, att så är fallet
Jag känner massor av saker för tillfället och det är bra
Men för att få ut något konstruktivt av alla känslorna
...så behöver jag lära mig formulera mina känslor i ord
Lättare sagt än gjort
Min bakgrund kan jag inte göra något åt,...
...men jag kan besluta mig för hur jag vill ha det här och nu
Jag har bestämt mig. Jag blickar framåt
Kramelikram!
♥
Jag hänger med på det! Då är vi två L
Reflexväst, ja det får det nog bli! Tack Ulla!
Vad bra att ha en alldeles egen livscoach! Och att den ger dig så bra redskap, och insikter!
Bagage har vi alla, och ibland tittar man för mycket bakåt tyvärr...
Bra val Ulla...framåt i livet..det är det bästa..
Det låter toppen att ha en egen livscoach.
Jo, det är bra att titta i sin "ryggsäck" när man behöver det.
Men naturligtvis det är viktigt att blicka framåt och inte fastna i det förflutna.
Kramar
Ja du Ulla, att titta bakom sig bör man inte göra.. inte så ofta i alla fall.. det kommer tider och det kommer tider..
Ett klokt beslut tycker jag. Varför se bakåt när livet ändå går framåt, tack o lov!!!
Vad är de dom brukar säga
Se gårdagen med minnen
Dröm om morgondagen
Men lev idag.
Tjillevipp Anki N
Önskar dig lycka på din väg framåt.
Skulle själv behöva en livscoach. Det är så mycket jag vet att jag borde eller inte borde säga/tycka/göra. Men att från tanken komma till handling är inte så lätt.
så bra skrivet å tänkvärda ord,
ja ibland ska man inte rota alltför mycket i ryggsäcken utan gå vidare å släppa det gamla,
må så gott
Man ska framåt inte bakåt. Ha det bra
Visst är det så. Jag tänker ofta på gamla roliga saker jag varit med om, men mycket sällan på jobbiga grejer. Men ibland är det svårt att styra sina tankar. Men livet tar hand om mig, och bär mig framåt ändå.
/Jonas
Det låter som ett jättebra sätt att leva sitt liv, se framåt!
Det gör du rätt i, att se framåt och planera för framtiden. Barndomen kan man inte göra nåt åt men man kan genom samtalen få en förståelse till varför man känner och gör som man gör..
Var rädd om dig fina människa :-)
Kramar
En kram. Och man kan alltid förändra framåt även om det man har med sig är oföränderligt. Ta hand om dig.
Wow, har du en egen livscoach, så underbart att ha en som man kan bolla sina tankar. Gick till en psykolog ett tag när jag hade gått in i väggen och det får ju en att inse en del om sig själv som man kanske inte annars tänker på. Rätt, se framåt!
Härligt det låter att du kan blicka framåt nu!
Dit vill jag också komma, men jag behöver gräva lite mer tror jag så jag kan lämna det sen, behöver förstå vissa saker...
Kram
Du har så rätt så!
Det som har hänt kan man aldrig ändra. Däremot kan man alltid påverka sin framtid!
Kram och lycka till!
Mmmm jag känner igen funderingarna. Dock känner jag att ibland kan det bli lättare att gå vidare om man verkligen lyfter fram sitt förflutna och granskar det med lupp. Om någon ställer bra frågor och får en att fundera över hur det VERKLIGEN var.
Tiden kan ju ge en ett helt annat perspektiv på händelsen så att man lättare kan gå vidare =)
Mmmm Ulla..nu är det måndag och nya möjligheter..så det är bara att kliva på i ullstrumporna..kavla upp ärmarna och ta dagen som den kommer..
Jag håller med dig Ulla...att det man har i "bagaget" påverkar ens vuxna liv. Frågan är bara:-Hur hanterar man det på bästa sätt? De samtal du har med din "livcoach" är ett bra sätt att börja på. Sen får man gå vidare därifrån. Känner ibland att jag borde jobba mer med mig själv i vissa situationer...men än så länge så har det inte varit "akut". Älskar livet och mina nära och kära. De hjälper mig att blicka framåt! Puss!!!
Under en riktigt jobbig period i mitt liv hade jag möjlighet till samtal med en kurator inom kommunen. Det var det mest misslyckade jag varit med om. HOn och jag stod inte på samma världsliga planet ens en gång, och jag hade ångest inför varje möte. Jag vet dock att jag hade otur, och jag önskar jag hade fått samtala med någon som jag känt mig bekväm med. Kanske dyker det upp vid ett annat tillfälle.
Kram