Ingen amerikansk brytning...än
Trodde det skulle bli jobbigt...
...men det känns bara bra.
Han lät sig lik...
Ingen amerikansk brytning...än
Det är inte klokt, så långt borta, men ändå så nära...Coolt
Han berättade bl.a. att:
*de tyckte mitt finska efternamn låter som "Kill my mom"
*när man äter på Pizza Hut får man ingen kniv pga säkerhetsrisk
*på WallMart kan man köpa vapen när man fyller 18.
*det har regnat typ två dagar sen han kom (6 sept)
Ha en fortsatt bra kväll!
Mail från sonen
Sonen skickade ett mail:
Det är så att jag skulle behöva hjälp med en sak.
Det är tydligen tradition att föräldrarna till Seniors
skickar in en bild från när man var bäbis
och skriver något snällt om sitt barn, ett exempel på vad man skriver är följande:
Först ett citat:
"What lies behind us and what lies before us are small matters
compared to what lies within us"
Och sedan text:
"Our sweet little gal. We could not be more proud of you.
May God continue to bless you! You are a blessing to our family.
We know that you will go out into this world and make a great difference.
You truly are an awesome young lady. Mom & Dad.
Så jag skulle behöva en bild
(Inte för elak bild) på när jag är liten, och en snäll kommentar,
något i stil med exemplerna ovan.
Hoppas ni förstår vad jag försöker fråga efter. =P
En bäbisbild och en snäll kommentar om er älskade son.
Vårt citat och text blev:
Citat: Live your life now! You don´t get a second chance
Why we got the best one we don't know, but thank you.
We are so proud of you and confident that you can accomplish anything you set your mind on.
You have a great life in front of you. Take it and take care. Love Mom and Dad.
Senaste nytt från sonen
så är sonen iväg som utbytesstudent
i USA för ett år.
Han åkte 6 september och beräknas komma hem i mitten av juni 2009.
Han har en reseblogg...
(som innebär att vi har möjlighet att följa hans liv "over there")
...och idag har han lämnat ett nytt inlägg
Hejhej alla mina trogna och kära läsare. Jag ber om ursäkt för att jag inte gort något inlägg om helgen förrän nu, men det har varit galet kul den här veckan, vilket innebär att jag inte gjorde mycket skolarbete, vilket betyder att jag behövt jobba hårt nu de första dagarna, men nu har jag fått läget under kontroll igen. =)
Som jag nämnde innan så har denna helgen varit helt insane! =D Låt oss börja från början, med lördag. Idag var det dags för mig att gå på min första Cross-Country meet. Det är som Göteborgsvarvet, fast mycket större, och med massa elever från skolor i hela staten, och några var till och med från Texas. Det var en helt underbar stämning. =) Massa elever som värmde upp, pratade, skrattade, äntligen fick jag känna lite av den här School-spirit som folk pratat om. =) Efter att alla sprungit, och alla gjorde det på väldigt bra tider, så packade vi ihop det lilla tältet vi hade våra saker i, och sedan åkte vi till Mr.Berg. Det är min fysik och kemilärare för att äta mat hos honom, något som jag inte kan se hända i Sverige riktigt. Det var alla som sprungit + föräldrar + jag som var där. Vi serverades hamburgare, ostpotatisgratäng och energidryck eller läsk. Det var grymt gott! =D Speciellt ostpotatisgratängen, den var helt underbart god. =) Sedan hade vi massa lekar, och annat, t.ex. brottning. =P Vi var där i 2-3 h ungefär, och det var riktigt roligt. =)
Söndag, Guds dag. =) Jag är fortfarande inte glad över att jag måste gå upp 7 varje söndag morgon, men jag vet att det är roligt så fort jag kommer till söndagsskolan. =) Och idag var det extra roligt för vi började dagen med att linda in 2 personer i toalettpapper, så att de såg ut som mumier. =) och det var en tävling. Men självklart vann det starkaste könet, det vill säga oss killar. ;) Och det är alltid massor med godsaker att äta varje dag, och hur mycket dricka som helst, och vi sitter mest och pratar med varandra, tittar på en musikvideo och diskuterar kring den, läser lite ur bibeln, och tjötar lite mera med varandra.
Sedan var det dags att jobba för Tim igen, men denna gången var det mycket roligare för vi var 6 st, istället för 2, så det pratades mera, och helt enkelt en roligare stäming. =) Och pengar vill man ju alltid ha. ^^ Idag fick vi plocka isär en ladugård som blåst omkull, varje planka lastade vi upp i en bil och vissa plankor satt ihop, så då fick man ta en kofot och dra isär plankorna, det var faktiskt ganska roligt. =P Problemet är att när man jobbat i 4 h med att bära massa saker, blir man väldigt trött i armarna, och allmänt trött, så därför gör jag sällan mycket mera efter att ha jobbat, utan man drar en läsk och några filmer och bara njuter av the american way of life. =)
Sist så måste jag bara säga att är det inte underbart att de nya säsongerna av Bones och NCIS har börjat? =D Då har man ju något att göra 2 gånger i veckan, nämligen titta på avsnitten. =) Fast, oj, ni är ju i Sverige, de här avsnitten har kanske inte kommit till er, men ta det lugnt, de borde komma förr eller senare, under tiden får ni tålamod. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. ^^
Jag önskar Er alla en härlig torsdag
och imorgon är det fredag.
Igen!
Hur snabbt har inte den här arbetsveckan gått?
Mail från sonen
Det kom ett mail från sonen.
Han behöver sina jongleringsringar
och adresser till nära och kära.
och han undrade om vi kunde hjälpa honom med detta?
Såklart!
Fast, det var en liten sak jag skulle vilja fråga. (A) Jag undrar, om det inte är alltför dyrt, ifall ni skulle kunna skicka mina jongleringsringar, de hänger med otroligt stor sannolikhet på min hylla, till höger om tv:n. Men om ni har tänkt skicka de, lägg de gärna i en låda och fyll med papper eller något, för jag tror inte posten är så försiktiga med sina paket, och jag vill inte att de ska gå sönder påvägen hit. Det är många som är imponerade över vad jag kan göra. =D
Undrar också om jag kan få några postadresser Nu känner jag mig lite elak som bara frågor om saker, men jag hoppas det är okey. Hoppas att ni har det jättebra där hemma! =D Och Ludde, njut av mitt rum medan du kan, för jag ska ha tillbaka det när jag kommer hem. =P
Innan veckan är slut är ringarna på väg.
Han är grym på att jonglera!
Adresserna har han redan fått.
Ni vet...mail...där går det fort!
Ha en skön dag!
Och med sonen...
Här kommer några små korta inlägg från hans reseblogg
Torsdagen var grymt rolig, i alla fall efter skolan, för jag fick äntligen chansen att skjuta pilbåge! =D Det var freakin awesome! Och jag har tillstånd att skjuta när jag vill, bara Russ är hemma så han kan öppna upp förrådet där pilbågen finns. =) Dessutom så fick jag åka en ATV vilket står för All Terrain Vehicle, och trust me, den går verkligen genom alla terränger. xD Visst får man lite rivsår här och var efter alla grenar och kvistar som man åker förbi, men det är det värt. ;)
...och sedan skulle jag iväg till en som hette Tim och jobba lite, betalt jobb tillochmed. ;) Tim har en egen filmstudio, och ett hus här i Albany och ett i Chicago, och äckligt rik. =P Så han erbjuder ungdomar som vill att göra små saker för 10 dollar / h (67 kronor/ h typ). Jag jobbade 4 h, och det jag fick göra var att rensa ogräs och plocka ut spik ur gamla plankor för att han ska kunna återanvända de. Det var inte så jobbigt, men jobbigare än det låter. =P Men det var helt okey, och pengar tackar man ju aldrig nej till. ;) Så jag har kanske spenderat 45 $ här, och tjänat 40, så det är inga stora utgifter här (men det betyder inte att ni behöver dra in pengarna ni så snällt skickar hemifrån! ^^)
Han verkar trivas och ha det bra och...
...det värmer ett mammahjärta!
Sonens strapatser...
Så här beskriver han den:
Då har vi kommit till dagen då jag, Simon, ska lämna tryggheten med svenskar runt omkring mig och slänga mig in i en värld av engelska, nya vanor och massa annat spännande.
Morgonen gick till på följande sätt: Det var 4 avgånger från hotellet, klockan 04, 06, 07 och 08. Jag hamnade på den 08. Klockan 07:50 samlas vi och packar bussen full med väskor. Så, till slut kommer vi till flygplatsen och får hjälp att checka in våra väskor, säger hej då till de som ska ta en annan terminal än oss, och börjar gå mot gate 34 där vårt plan mot Chicago ska avgå klockan 10:40. Som tur är är jag inte ensam utan jag åker med M och O. Så vi går igenom den underbara amerikanska tullen, med världens tråkigaste vakt som klagar på oss för att vi inte lyckas ta av oss keps, skor, väska och tjocktröja på samma gång utan måste göra en sak åt gången.
Väl igenom tullen är klockan kanske typ 9:20, så vi sätter oss ner för att vänta. Vi pratar lite med några som ska ta ett annat flyg vid 10 och bara tar det lugnt. Efter att vi sagt hejdå vid 10 till de som tar ett annat flyg börjar hell on earth. =P Jag går till vår gate för att kolla ifall planet är sent, och när jag kommer dit ser jag att 10:40 planet har blivit cancelled. Först tror jag det inte, men när vi alla 3 ser samma sak så börjar man tro att det är sant.
Underbart tänker vi, ensamma på en flygplats vi inte vet något om i ett land med ett språk vi inte förstår till 100%. Trots att alla verkar irreterade som att det var vårt fel att de fick ställa in flyg får vi reda på att det är ett åskväder på väg och att de måste ställa in flyg. Great, vad ska man göra nu? Det viktiga var att hålla sig lugn och inte få panik eller tappa humöret.
Efter att suttit och väntat på mer information går jag till en annan "agent" och frågar vad som kommer hända och hon säger att vi får boka om biljetten och ta flyget till Chicago klockan 13.
När klockan blir 12:10 går O och M på sitt flyg till Dallas, vi önskar varandra lycka till och sedan står man där, helt ensam på Newark Airport. Mitt plan går som sagt inte förren 13, så jag har lite tid att slå ihjäl. Men att jag behöver ta ett senare flyg ska inte påverka mitt byta i Chicago så mycket, jag går från att ha 4 h till 40 minuter på mig, men jag springer fort så det borde gå.
Klockan slår 12:30, då vi ska börja gå på planet, inget händer. 12:40, fortfarande har inget hänt. 13:00, vi börjar gå på planet, och varje sekund som går gör att jag får mindre tid att hitta till min gate i Chicago, och när vi inte lämnar flygplatsen förrän 13:40 inser jag att det finns inte en chans i världen att jag hinner. Trött efter att gå upp tidigt, inte ätit och utmattad efter flygplansproblemen somnar jag innan vi ens lyft med planet.
Jag vaknar upp när det är 30 minuter kvar tills vi ska landa, lyssnar på lite musik och tittar ut och bara väntar. När vi väl landar berättar flygvärdinnan att mitt plan har lyft, så det är bara att gå till gaten där nästa flyg går ifrån och boka om biljetten igen. Så helt plötsligt hade jag 2,5 h i Chicago.
När planet väl lyfter är det den kortaste resan i mitt liv med plan, flygtiden är bara 25 minuter, vilket var ganska skönt efter alla problem. Väl framme i Madison går jag ut i vänthallen och börjar titta efter min värdfamilj och hittar en person som jag tror är L, och går fram lite sakta, och tillslut så frågar hon om jag är Simon, och självklart svarar jag ja. =P Hon var inte riktigt beredd på att jag skulle komma i en Las Vegas tröja, utan mer en Sverigetröja, så hon kände inte igen mig med keps och allt på. Sedan letar vi upp Russ, går och hämtar mitt bagage och kör till Albany, villket är en 40 minuter från Madison. I bilen sitter vi mest och pratar, och de är imponerad över mitt uttal (yeah! =D). Väl framme vid huset träffar jag Riley och får se mitt rum (som har rosa väggar). När Reece kommer hem lite senare på kvällen (klockan är nu 19:30 typ lokal tid) hjälps vi alla åt att lasta upp en av Rileys bilar på ett flak för att köra den till lagning, för jag tror koppling var sönder, men inte helt säker. Efter vi dumpat bilen och åkt hem igen så är det sängdags eftersom det är en stor dag imorgon, nämligen skoldag! =D
Saknar er alla!
Ps. Det tar lite tid med inlägg nu, för det är grymt mycket läxor att göra, och jag ligger 1 vecka efter i skolan så har lite extra att ta igen nu, men jag jobbar så fort jag kan med resedagboken. ;) Ds.
En fördel
...att jag får ha toaletten för mig själv på morgonen.
Ingen som springer i vägen...
...och ska ha toaletten en bestämd tid *L*
Fast än så länge...
känns det mest tomt!
Sonen är framme...
Nu är jag framme, ska lägga upp resan på resedagboken, men ville bara säga att jag är framme, även om det var en galet jobbig resa, första flyget vid 10:25 blev inställt på grund av åskväder, och nästa flyg gick 1, men blev 40 minuter sent så jag missade mitt nästa flyg i Chicago och fick sitta där 2 h för att komma till Madison, men jag kom till slut fram, och detta verkar vara en helt underbar familj!
Ni må tro att det här mailet har jag väntat på.
Att veta att han kommit fram
Tryggt och säker,
(även om han hade en jobbig resa dit)
Så långt borta...
Sonen startade en reseblogg innan han lämnade landet
och imorse när vi vaknade hade han redan skrivit ett långt inlägg
Här kommer ett stycke från inlägget:
...att så snabbt få ta del av hans resa.
Han känns helt plötsligt inte så långt borta.
Ps. Om någon vill ha hans adress till resebloggen
maila mig Ds.
Hejdå sonen
Oj, oj,oj...
...så jobbigt.
Vi pratade, i bilen på väg hem, om vilket som kommer kännas mest känslomässigt?
Avskedet eller hemkomsten?
Jag vet...
...det går kanske inte att jämföra.
Men, tänk känslan när vi är på väg för att möta honom efter hans år i USA
Ulla! *ropar*
Tillbaka till nuet
Nu är det fokus på att glädjas med honom
och supporta honom.
Heja, heja!!!
Avresedagen
ska sonen lämnas av på Landvetter flygplats
för hans livs resa.
Ett år som utbytesstudent
i USA
Hans mamma har inte sovit många timmar i natt.
Tankarna har farit
kors och tvärs.
För att hålla tankarna sysselsatta
på annat än hans frånvaro
ska vi ha kräftskiva ikväll...
...eller kräftskiva och kräftskiva.
Det är mer en skaldjursskiva.
10.45
med sonen i
för det stora äventyret!!!
I landet "over there"
Vi kommer att sakna honom...
...men samtidigt vara avundsjuka *L*
Tänk vad mycket roligt han kommer att vara med om!!!
Nya mail från familjen USA
vara uppkopplad med världen var obefogad
Angående familjens intresse för jakt och sonens önskan att
eventuellt prova på det
så svarade pappan oss:
As far as hunting, we will see what happens. I plan on checking the rules for a non-citizen of the US, that is a minor, (under the age of 18), and go from there. Simon, if he interested will have plenty of opportunity to shoot rifles, shotguns, black powder guns, and my favorite, archery, if he wants. We, (my sons and I), will start shooting the rifles every weekend very soon now to prepare for the gun whitetaildeer season. I shoot archery just about every day, and the archery whitetail deer season starts 9/13/08.
Imorgon händer det
...för att kunna pussa lite extra på sonen...
...för imorgon är det på riktigt.
Han åker till USA
och kommer inte hem förrän i mitten av juni 2009.
Igår satt familjen och pratade om vilka förväntningar vi alla hade
på hans år som utbytesstundet.
Vi kom fram till:
Carpe diem
Kontakt med nya familjen
...och det verkar SÅ bra
We are very glad to have you join our family. We live in the southern part of the state of Wisconsin. As you may have gathered, we do live in a very rural area. Albany is a small town about 3 miles away, which I believe would be 6 or 7 kilometers. The population of this town is about 1400 people. Do not worry though, Madison Wisconsin is only 30 minutes away and is about 500,000 people. Both Milwaukee Wisconsin, and Chicago Illinois are over a million people and are only 90 minutes away. We try to spend at least one long weekend in the winter in either Milwaukee or Chicago to "get away from the farm" and take in the local theatre and museums. We also travel south to Mexico, South America, or the Caribbean in February for a long week to escape the winter.
We live very close to a bike trail that is 24 miles long, (I think about 53 km), and it connects with two other trails that are much longer. We have a river, the Sugar River which is small but is fun to canoe and fish. The fish, walleye pike, channel catfish, and bluegills are very good to eat. And, like I mentioned, I hunt, and I would be more than willing to help you learn, if it is of interest to you and your parents are okay with it.
Simon, my family and I look forward to hosting you.
Norra USA
Äntligen!!!
Wisconsin
Norr om Chicago
Albany 1400 invånare
Mamma Leigh 47 år
Pappa Russ 46
Riley 17 och
Reece 14
Deras intressen är:
travelling, hunting?, drama and all sports
De har en katt
Skolan börjar 2 september, alltså idag...
...och slutar 13 juni.
Nu ska här förberedas det sista...
...innan han åker på lördag
Senaste nytt...
senast tisdag 2 sept ska han veta
och på lördag 6 sept åker han
Hela fyra dagars förberedelse
*hahaha*
Explorius (organisationen han åker med)
är bra på att hålla oss uppdaterad
Vi får mail flera gånger i veckan
De förstår nog att de som inte fått någon placering
börjar känna en viss oro
En viss oro är bara förnamnet.
Ett utdrag ur ett av mailen:
"Som vi meddelade i vår uppdatering från i måndags är det framförallt skolorna som har gjort att det dragit ut på tiden detta år. Vi är medvetna om att det kanske känns extra tufft att få beskedet att ni är en av de få som fortfarande inte är placerade. Som ni vet är det familjerna som väljer studenterna, och inte tvärtom. Men vi vill poängtera att det är inte är de "minst populära" studenterna som är oplacerade i denna sena stund. I flera fall har vi haft en familj klara till er men det kan ha uppstått problem med skola i området eller att familjen fått förhinder i sista stund. Ni har alla fina ansökningshandlingar och är speciellt utplockade till detta program därför vi tror att kommer att bli fina ambassadörer för ert land i USA. Vi kommer att finnas på kontoret under helgen för att distribuera de placeringarna som kommer in under helgen, och vi ringer direkt när vi får besked om en komplett placering till USA. Vi vill att ni sova gott i helgen och invänta era placeringar i helgen och under nästa vecka".
Resan till USA
Idag ska den skickas in.
Sonens ansökan
Till utbytesstudent i USA.
Sen blir det en lång väntan.
På vilken värdfamilj han kommer att få och var i USA han kommer att hamna.
Nu blir det mer på riktigt.
Scary!
...men samtidgt spännande.
Kram/kram!
Brevet
Hej!
Tack för att ni läser det här och överväger att ta emot vår son Simon som en familjemedlem i er familj under ett läsår.
Hur börjar man ett personligt brev om sin egen son? Vår son Simon kom en kväll in till vårt sovrum. Han sa att han hade en önskan och det var att få åka till USA som utbytesstudent. Egentligen borde vi inte varit så förvånande över hans önskan. Sommaren 2007 var han på språkresa i tre veckor i Oxford England och vi förstod efter den resan att han fått mersmak på att studera utomlands.
Simon är och har alltid varit en glädjekälla för oss. Han är positiv och varmhjärtad. Vi är väldigt stolta över honom och kan känna oss avundsjuka på att ni, hans värdfamilj, kommer att uppleva ett år med honom som vi inte kommer att kunna få ta del av.
" - and the Nobel winner is....."
Simon L
Vi brukar skämta om vad Simon, när han får sitt nobelpris, ska säga i sitt tacktal på Nobelfesten. Grunden till skämtet är hans kunskapshunger, men också hans egna höga studiekrav. Simon har alltid satt väldigt höga krav på sig själv. Hans önskan är att få läsa vidare i Oxford England eller MIT. Ni kommer få en kunskapshungrande, positiv, nyfiken och ansvarsfull familjemedlem.
Det är med stor förväntan, men även med viss nervositet som vi skickar iväg Simon på den här resan. Vi är övertygade om att han kommer att klara av att anpassa sig väl. Simon har alltid haft en enormt bra förmåga att smälta in i nya miljöer. Ta väl hand om honom och gör det här året till ett av de bättre han någonsin kommer att få uppleva.
Hmmm...nu ska det bara översättas?!
Hello.
Thank you for reading this and considering having our son Simon as a member of your family for a year.
It isn't easy to write a personal letter about one's own son. He had enjoyed a three week visit to England to study
english at Oxford, so we were not surprised when he asked us if he could spend a year in the U.S.A.
Simon is, and always has been, a kind, considerate and
warm hearted person. We are very proud of him, and will miss him while he is with you.
We have a joke in our family which goes
'and the winner of the Nobel prize is.............
Simon L!'
The reason for this is not only the good results he achieves at school, but also his ambition to continue his studies as much as possible. He would like to study at
Oxford or MIT.
It is a big step for us to send Simon on a journey like this. Yet we feel sure he will become a welcome member of your family, we know he adapts easily to new surroundings.
We hope you will take good care of him, and make this one of the best years of his life.
Yours truly,
(Tack farfar! För hjälpen med översättningen)
High school
Fortsättning följer...
Kram kram