.

Avresan
Då har vi kommit till dagen då jag, Simon, ska lämna tryggheten med svenskar runt omkring mig och slänga mig in i en värld av engelska, nya vanor och massa annat spännande.

Morgonen gick till på följande sätt: Det var 4 avgånger från hotellet, klockan 04, 06, 07 och 08. Jag hamnade på den 08. Klockan 07:50 samlas vi och packar bussen full med väskor. Så, till slut kommer vi till flygplatsen och får hjälp att checka in våra väskor, säger hej då till de som ska ta en annan terminal än oss, och börjar gå mot gate 34 där vårt plan mot Chicago ska avgå klockan 10:40. Som tur är är jag inte ensam utan jag åker med M och O. Så vi går igenom den underbara amerikanska tullen, med världens tråkigaste vakt som klagar på oss för att vi inte lyckas ta av oss keps, skor, väska och tjocktröja på samma gång utan måste göra en sak åt gången.

Väl igenom tullen är klockan kanske typ 9:20, så vi sätter oss ner för att vänta. Vi pratar lite med några som ska ta ett annat flyg vid 10 och bara tar det lugnt. Efter att vi sagt hejdå vid 10 till de som tar ett annat flyg börjar hell on earth. =P Jag går till vår gate för att kolla ifall planet är sent, och när jag kommer dit ser jag att 10:40 planet har blivit cancelled. Först tror jag det inte, men när vi alla 3 ser samma sak så börjar man tro att det är sant.

Underbart tänker vi, ensamma på en flygplats vi inte vet något om i ett land med ett språk vi inte förstår till 100%. Trots att alla verkar irreterade som att det var vårt fel att de fick ställa in flyg får vi reda på att det är ett åskväder på väg och att de måste ställa in flyg. Great, vad ska man göra nu? Det viktiga var att hålla sig lugn och inte få panik eller tappa humöret.

Efter att suttit och väntat på mer information går jag till en annan "agent" och frågar vad som kommer hända och hon säger att vi får boka om biljetten och ta flyget till Chicago klockan 13. 

När klockan blir 12:10 går O och M på sitt flyg till Dallas, vi önskar varandra lycka till och sedan står man där, helt ensam på Newark Airport. Mitt plan går som sagt inte förren 13, så jag har lite tid att slå ihjäl. Men att jag behöver ta ett senare flyg ska inte påverka mitt byta i Chicago så mycket, jag går från att ha 4 h till 40 minuter på mig, men jag springer fort så det borde gå.

Klockan slår 12:30, då vi ska börja gå på planet, inget händer. 12:40, fortfarande har inget hänt. 13:00, vi börjar gå på planet, och varje sekund som går gör att jag får mindre tid att hitta till min gate i Chicago, och när vi inte lämnar flygplatsen förrän 13:40 inser jag att det finns inte en chans i världen att jag hinner. Trött efter att gå upp tidigt, inte ätit och utmattad efter flygplansproblemen somnar jag innan vi ens lyft med planet.

Jag vaknar upp när det är 30 minuter kvar tills vi ska landa, lyssnar på lite musik och tittar ut och bara väntar. När vi väl landar berättar flygvärdinnan att mitt plan har lyft, så det är bara att gå till gaten där nästa flyg går ifrån och boka om biljetten igen. Så helt plötsligt hade jag 2,5 h i Chicago.

När planet väl lyfter är det den kortaste resan i mitt liv med plan, flygtiden är bara 25 minuter, vilket var ganska skönt efter alla problem. Väl framme i Madison går jag ut i vänthallen och börjar titta efter min värdfamilj och hittar en person som jag tror är L, och går fram lite sakta, och tillslut så frågar hon om jag är Simon, och självklart svarar jag ja. =P Hon var inte riktigt beredd på att jag skulle komma i en Las Vegas tröja, utan mer en Sverigetröja, så hon kände inte igen mig med keps och allt på. Sedan letar vi upp Russ, går och hämtar mitt bagage och kör till Albany, villket är en 40 minuter från Madison. I bilen sitter vi mest och pratar, och de är imponerad över mitt uttal (yeah! =D). Väl framme vid huset träffar jag Riley och får se mitt rum (som har rosa väggar). När Reece kommer hem lite senare på kvällen (klockan är nu 19:30 typ lokal tid) hjälps vi alla åt att lasta upp en av Rileys bilar på ett flak för att köra den till lagning, för jag tror koppling var sönder, men inte helt säker. Efter vi dumpat bilen och åkt hem igen så är det sängdags eftersom det är en stor dag imorgon, nämligen skoldag! =D

Saknar er alla!

Ps. Det tar lite tid med inlägg nu, för det är grymt mycket läxor att göra, och jag ligger 1 vecka efter i skolan så har lite extra att ta igen nu, men jag jobbar så fort jag kan med resedagboken. ;) Ds.

Till slut, efter massa timmar på ett flygplan så kommer vi äntligen fram till Newark! Och då börjar denna underbara USA kontroll, och köer. Men som tur är var det inte så mycket köer eftersom vi kom ganska sent fram (runt 20 lokal tid, klockan 02 svensk tid). Men tror ni man slipper regnet för att man åker runt halva jordklotet? Nej såklart! Här regnar det ännu mera! Men till skillnad från Sverige är det ungefär 25 grader här i alla fall. ;) Efter alla kontroller så var det då dags att plocka upp sitt bagage och bege sig till utgångarna, där vi blev hämtade av en representant från Explorica som tog oss till hotellet. =) Så vi fick åka lite buss, och lite tåg, men nu är jag framme här, 22:30 lokal tid.

You mention that you like computers, sending emails to your friends, and gaming. We have three computers and a laptop available at present, and all of them are internet ready, so you should be able to communicate with anyone you like at any time.

As far as hunting, we will see what happens. I plan on checking the rules for a non-citizen of the US, that is a minor, (under the age of 18),  and go from there. Simon, if he interested will have plenty of opportunity to shoot rifles, shotguns, black powder guns, and my favorite, archery, if he wants. We, (my sons and I), will start shooting the rifles every weekend very soon now to prepare for the gun whitetaildeer season. I shoot archery just about every day, and the archery whitetail deer season starts 9/13/08.