.

Tänk er en helt vanlig dag. Du vaknar. Det känns lite tungt. Du är trött. Du stiger upp. Du gör allt du brukar innan du ger dig iväg till arbetet. Det ringer på telefonen...
 
...du svarar.
 
...du hör.

..."-en familjemedlem har hastigt dött".

...du fattar inget.

...och från den stunden är inget som vanligt.
 
Den är nu man så smått börjar förstå att livet inte är något som man ska ta förgivet. Man vet aldrig när det kan ta slut. Uppskattar man det man har eller strävar man hela tiden efter något annat?


Älskar er!!!