.

Shit, nu är det bara en vecka kvar. På årets semester. Och regnet det bara öser ner. Som så många dagar innan. Vilken jäkla tur att det blev en vecka sol och bad i Spanien. Jag bestämde mig tidigt att jag inte skulle låta vädret påverka mig negativt och jag tror nästan jag lyckats med det. Har försökt tänkt på att det som är bäst med semestern är att bara få vara ledig och ta dagen som den kommer.

Vårt kylskåp sjunger på sista versen. Nu är det på riktigt. Den orkar inte hålla kylan och det är inte bra. Det ser ut som om vi får köpa ett nytt innan själva köksrenoveringen startar. Vi har verkligen försökt komma till skott att ta tag i den, men efter vårt besök på IKEAs köksplaneringsavdelning tappade vi lusten. Vi hade högre förväntningar på hjälpen än vad de erbjöd. Men... igår var vi på HTHs köksutställning och träffade på duktiga försäljare så nu ska vi bli kontaktade nästa vecka för att boka in ett möte där de kommer med förslag hur vårt blivande kök kan tänkas se ut med deras produkter. När vi gick runt på köksutställningen fastnade vi speciellt för ett kök båda två. Det bådar gott inför en fortsatt planering. Fortsättning följer. 


Fortsätt njut av livet och lledigheten  

Mamma Sari och pappa Jonas. Grattis till er dotter!!!! Hurra! Längtar efter att få träffa er och henne. 

Mera om Spanien. När vi skulle checka in på Landvetter var det inga problem, fast vi hade lite övervikt. Men... incheckningen på väg hem var inte lika kul. Vi fick en nitisk kontrollant, som exakt ville veta vems väska som var vems. Jag hade en övervikt på 8 kilo och det hade inneburit en extra kostnad på 640 kr (8 euro/kilo) om hon inte till slut hade sagt att det var ok i alla fall. Det var som om hon ville skrämmas lite. Och lite läskigt var det. Det komiska med min övervikt var ju att jag inte köpt speciellt mycket i Spanien utan det var alla kläder och saker hemifrån som vägde. Nästa gång ska jag packa i en liten väska, för jag använde inte mycket av det som jag packade ner. 

AnneLie som fyllde 40 i juni blev firad ännu en gång i Spanien. Tina hade köpt Sverige t-shirtar till oss alla där hon skrivit respektives namn på framsidan och på baksidan "Grattis AnneLie 40 år" förutom på AnneLies framsida där det stod "40 år" och på baksidan där det stod "Det är jag som är AnneLie" Vi hade de här t-shirtarna på oss första kvällen när vi åt på "Svensken vid hörnet". Det roliga var att när vi kom ut från restaurangen satt där ett gäng svenskar som hurrade och sjöng på AnneLie.


Härligt att det fortfarande är semester.

Vilken vecka det varit. Spanienresan. Helt underbar!!! Tack alla ni som var med. Det blev som jag tänkt mig. Mycket sol. Brände mig första dagen. Inte smart. Satt vid vattenbrynet och tänkte inte på att tiden gick. Resten av veckan var jag väldigt duktig med solskyddskräm.  Mycket bad. Även för en badkruka som jag. Mycket mat. Vilket innebär att jag nu är ute och promenerar varje morgon. Vi åt hos "Svensken vid hörnet" och Svensken vid havet". Är lite av en fegis. Äter gärna mat som jag känner till. Då vet jag vad jag får och behöver inte gå igång på att maten inte motsvarar mina förväntningar.

Nej, nu ska jag väcka min man. Vi ska ut och promenera. Berättar mer om Spanien en annan dag. Vill hålla er på sträckbänken.

Kram!

Spanien. Spanien. Spanien. Spanien. Spanien. Hur många gånger tycker ni att jag ska skriva Spanien? Jag kan tro att ni tyckte det räckte med en gång. Men fattar ni! Idag bär det av till Spanien, Torreveija. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! Jag ska se om jag kan hitta ett intenetcafé där jag kan skriva lite om livet i Spanien annars kommer ni att få en rapport när jag väl är hemma igen. Jag har packat i, jag tror, ca två veckor och ändå vet jag inte vad jag ska ha med mig och vad jag ska lämna hemma. Nu vet jag att vi inte kommer till ett land där det inte finns saker att köpa, men... Sen är det så att ju större väska jag har desto mer tar jag med mig.

En smolk i bägaren idag är att sonen gått och blivit sjuk. 39,5 i feber och ont i halsen. Fattar ni hur nervös mannen kommer att bli om han måste ta kontakt med vårdcentralen. Det brukar vara min uppgift.


Vi hörs och syns, min vänner! Jag ska tänka på er hela veckan!

Sonen kom äntligen hem igår. Jag trodde planet skulle vara försenat pga den höjda säkerhetsnivå i England, men planet landade en kvart tidigare. Det var med en lite pirrig känsla som vi (Ludde, Emelie och jag) stod vid ankomstdörrarna. Skulle vi känna igen honom? Jodå, det var ingen fara. Det var samma gamla vanliga Simon som dök upp. Allt hade gått bra.

På vägen till Landvetter hade vi gissat på vad han skulle vilja äta för middag samma dag han kom. Jag gissade på pizza och Ludde gissade också pizza, men Pizza Hut. Jag kan meddela att vi båda hade fel. Han ville ha köttbullar och mos på Ove´s. Där görs Göteborgs bästa potatismos.

Han hade köpt presenter till oss. Ludde fick en förpackning med tea och shortbread (kakor) och ett glasunderlägg med en fin dikt om pappa på Dad! You are my rock in troubled times. Always there for me with love, support and understanding. Thank you for just being Dad. Jag fick en Oxfordbok och ett bokmärke med en fin dikt om mamma My Mum! Growing up I could never see that the things you did were all for me. I love you Mum. Till sig själv hade han köpt bland annat en matmatikbok.  

Sen hade han skött sig med fotograferingen. Han hade tagit drygt 1400 bilder på tre veckor. Bra jobbat! Vi tittade igenom dem alla. Det tog en stund. Det var många bilder på olika museiföremål. Vi förstod att STS har varit bra på att anordna aktiviteter. Skolan har varit mellan 8.00-14.30 och sen har det varit olika aktiviteter 17.00-22.00.




Imorgon bär det av till Spanien!!!!!!!!!!!!!!!

Idag kommer sonen hem. Äntligen! Oftast är det ju långsamt för den som är hemma och harvar på i sina gamla hjulspår som tycker tiden går långsamt, men även här hemma har de tre veckorna som han varit borta gått i ett rasande tempo. Nu hinner jag pussa på honom i knappt tre dagar innan det är dags för mig. Att flyga till varmare land. "Spain here we come"

Igår var vi på Halta och firade semestern. Det blev en lyckad kväll med  goda vänner, god mat och dryck och dans och sång. Som vanligt alltså. Diskjockeyn (felstavat?) hade tre skivor med schlager så vi var frammme och önskade låtar titt som tätt. Och han spelade dem också ganska omgående. Vi har varit där förr då han inte gjort det, utan vi fått vänta alldeles för länge, men igår skötte han sig. Det bestämdes att vi ska till Halta och äta söndagsmiddag.



Fortfarande semester. Hurra!!!  

Har precis varit ute och hämtat tidningen. Det första som slår emot mig är: Britterna befarar nya terrorattacker. Helt plötsligt slog det mig att om en vecka kommer sonen hem från England och flygplatser är utsatta terrormål. Nu kändes det lite läskigt. Igår var jag lite kaxig gentemot AnneLie när hon undrade om jag inte tyckte det var lite obehagligt med att ha sonen i England i och med bombhoten. Då sa jag att: "Jag tror oftast att det händer saker andra och inte oss". Idag känner jag mig inte lika kaxig. Men jag kan inte gå omkring och oroa mig för det kan likväl hända saker här hemma. Det som är viktigt är att man verkligen tar tillvara stunder i livet och lever här och nu. Nuförtiden när familjen ska göra något till exempel åka hem från landet i mörker så brukar jag vara extra noga med att säga att jag älskar dem, för man vet inte vad som kan hända på vägen. Det kan till exempel hoppa upp ett djur ur skogen och att man inte har någon möjlighet att stanna utan krockar (min fasa).

Jag chattade med sonen igår. Han längtade hem nu. Jag vet inte om det riktigt blev som han tänkt sig. Vilken tur att han inte skulle vara borta i fyra veckor som det  från början var tänkt.

Ha en bra söndag!
Ps. En vecka kvar. Sen är det semester!!! Ds.