.

Har precis varit ute och hämtat tidningen. Det första som slår emot mig är: Britterna befarar nya terrorattacker. Helt plötsligt slog det mig att om en vecka kommer sonen hem från England och flygplatser är utsatta terrormål. Nu kändes det lite läskigt. Igår var jag lite kaxig gentemot AnneLie när hon undrade om jag inte tyckte det var lite obehagligt med att ha sonen i England i och med bombhoten. Då sa jag att: "Jag tror oftast att det händer saker andra och inte oss". Idag känner jag mig inte lika kaxig. Men jag kan inte gå omkring och oroa mig för det kan likväl hända saker här hemma. Det som är viktigt är att man verkligen tar tillvara stunder i livet och lever här och nu. Nuförtiden när familjen ska göra något till exempel åka hem från landet i mörker så brukar jag vara extra noga med att säga att jag älskar dem, för man vet inte vad som kan hända på vägen. Det kan till exempel hoppa upp ett djur ur skogen och att man inte har någon möjlighet att stanna utan krockar (min fasa).

Jag chattade med sonen igår. Han längtade hem nu. Jag vet inte om det riktigt blev som han tänkt sig. Vilken tur att han inte skulle vara borta i fyra veckor som det  från början var tänkt.

Ha en bra söndag!
Ps. En vecka kvar. Sen är det semester!!! Ds.