.

Som jag berättat så hade jag en underbar Londontripp
I det stora hela
Men, jag tror, att på alla resor så finns det en officiell och en inofficiell version
Här kommer ett par händelser som tillhör min inofficiella version

1. Första kvällen gick brandlarmet på vårt hotell..falsklarm
Det som var mer skrämmande var att vår dörr...
 ...gick i baklås och vi kom inte ut ur rummet under larmet
 Stress
Det hände bara en gång, men jag hade liiite svårt att somna den kvällen

2. Min tur på med London Eye blev en lite obehagligare rundtur än jag väntat mig.
Helt plötsligt fick jag höjdskräck och en känsla av klaustrofobi
Det fanns en annan tjej i "buren" som också upplevde resan mindre rolig.
Vi satt i mitten av "buren" och bara önskade att få känna fast mark under våra fötter.





3. En annan episod var hemresan.
Vi var ute i god tid...tyckte vi.
Kommer till flygplatsen. Massor av människor överallt. Långa köer.
Ställer oss i vad vi tror incheckningskön
Upptäcker att vi själva måste ckecka in oss själva först...
...vid en av många självserviceapparaterna
Mina tre medpassagerare kunde göra det.
Under mitt namn stod det att jag måste ta kontakt med en flygplatsrepresentant
Blir superstressad
Får reda på att pga att mitt efternamn innehåller ett ä klarar inte maskinen av att läsa av det
Jag måste ställa mig i en annan lååång kö för att få det ändrat
Upplösningstillstånd...Tiden går *stress, stress*
Får ändrat mitt namn
Checkar in på en självserviceapparat.
Nu fungerar det...puh!!!
Rusar fram till våra kompisar som, som tur var ställt sig i bagageinlämningskön...
...och hållit en plats åt oss
Sen snabbt vidare till säkerhetskontrollen...där allt gick bra.
Efter det var det, det långa benet före det andra för att hinna till gaten...
...där vi upptäcker att planet är en timme försenat.
Vilket den här gången kändes bara bra.
Jag sjönk ner i en stol och sa- "Aldrig att jag åker med Ryan Air igen!"
Då började M skratta för mannen hade förutspått att jag skulle säga just det